Nu cyklar vi. Till loppis, dagis och fest. Det är så skönt. Som att staden är mer tillgänglig. 

Det händer inte så mycket just nu. Livet liksom bara går. Barnen växer och vi är mest trötta. Kanske ska det vara så ibland också, att det inte händer så mycket. Även fast det frestar att säga att det är lite tråkigt. Jag vet att egentligen är det inte det men nära på. Jag vet att det är fantastiskt att jag får leka Madicken och Surikat hela dagarna och att jag får sovmornar med barnen mitt i veckan, jag vet att jag ska njuta, passa på och vara lycklig. Att jag kan göra pannkakor och cykla på utflykt med alla 3 precis när jag vill. Att jag aldrig kommer stressad till förskolan och hämtar vardagströtta barn som jag knappt sett på flera dagar. Men ändå, det är nästan tråkigt ibland. Nästan. 

Hej

"Mamma, jag måste ta ut öronen, annars hör jag ju inget"

Idag kom hösten. Med regn och rusk och blåst. Välkommen. 

De djupa andetagen, de intensiva skratten och det lyckliga livet. Höst. Bra.  

Nu har vi haft sommar så att det räcker och blir över. Han har lärt sig vissla, hon har växt ur sina kläder och vår lilla bebis har blivit stor. Sommaren har gjort oss gott. Vi har åkt bil med Emil, Madicken och Ronja, till Stockholm, Nässjö, Vimmerby och Skillinge. Vi har haft sommar med kusiner i Borrbycampings pool och på Lindängenbadet med nyfunna vänner. 

Nu börjar lunket igen. Hämta lämna vara ledig torka snor trösta baka bullar koka pasta gå på biblioteket cykla torka bajs städa dricka te snusa på trötta barn. leva. 

Nu tror jag bestämt att det kommer bli en bra blogghöst. Nu tror jag bestämt att det kommer att bli en bra höst. en riktigt jävla bra höst. Det ska jag satsa på! Med mina, GustavAlbertMajkenVika. jaja.