Nu cyklar vi. Till loppis, dagis och fest. Det är så skönt. Som att staden är mer tillgänglig. 

Det händer inte så mycket just nu. Livet liksom bara går. Barnen växer och vi är mest trötta. Kanske ska det vara så ibland också, att det inte händer så mycket. Även fast det frestar att säga att det är lite tråkigt. Jag vet att egentligen är det inte det men nära på. Jag vet att det är fantastiskt att jag får leka Madicken och Surikat hela dagarna och att jag får sovmornar med barnen mitt i veckan, jag vet att jag ska njuta, passa på och vara lycklig. Att jag kan göra pannkakor och cykla på utflykt med alla 3 precis när jag vill. Att jag aldrig kommer stressad till förskolan och hämtar vardagströtta barn som jag knappt sett på flera dagar. Men ändå, det är nästan tråkigt ibland. Nästan. 

Hej

"Mamma, jag måste ta ut öronen, annars hör jag ju inget"

Idag kom hösten. Med regn och rusk och blåst. Välkommen. 

De djupa andetagen, de intensiva skratten och det lyckliga livet. Höst. Bra.  

Nu har vi haft sommar så att det räcker och blir över. Han har lärt sig vissla, hon har växt ur sina kläder och vår lilla bebis har blivit stor. Sommaren har gjort oss gott. Vi har åkt bil med Emil, Madicken och Ronja, till Stockholm, Nässjö, Vimmerby och Skillinge. Vi har haft sommar med kusiner i Borrbycampings pool och på Lindängenbadet med nyfunna vänner. 

Nu börjar lunket igen. Hämta lämna vara ledig torka snor trösta baka bullar koka pasta gå på biblioteket cykla torka bajs städa dricka te snusa på trötta barn. leva. 

Nu tror jag bestämt att det kommer bli en bra blogghöst. Nu tror jag bestämt att det kommer att bli en bra höst. en riktigt jävla bra höst. Det ska jag satsa på! Med mina, GustavAlbertMajkenVika. jaja. 

VIKA CORNELIA RUE

Vi har välkomnat VIKA CORNELIA. Med kalas och fina ord har hon fått sitt namn. Och trädgården badade i solsken och kärlek. Och mitt mammahjärta i lycka. Allt fint samlat på samma ställe, alla fina hos vår Vika.    

Och så världens finaste faddrar, Kajsa, Ellen, Björn, Martin och David.  

Vi lär känna varandra bättre. Hon vill gärna ligga på mage. Gärna titta på träden i trädgården. Hon vill att storabarnen ska stanna upp och säga "heeeeeej" och hon gillar när jag pussar på hennes kinder. Hon suckar djupt och hjärtligt när Gustav kommer hem, som att hon vet. Vet att nu är vi alla. Och allt faller på plats. Det blir ordning i kaoset och vi tittar på varandra och ser. Allt. 

Helg på vanligt vis

Här hemma har vi helg på vanligt vis. Med film på tv´n men ingen som tittar. För alla sover. I soffan, i sängen, i vagnen och ibland på golvet. Det är ingen som vaknar mitt i natten och begär något, nej vi sover alla tills bolibompasuget väcker barnen ur sin dvala och storasängen blir trång av kärlek. På tvären och bredden och uppochner, men gosa försiktigt nära Vika.  

Vi har veckor med trädgård och smutsiga barfotafötter. Och fötter som titt som tätt sticker upp ur vagnen. Med middagar i trädgårdshuset och funderingar kring hur länge en får vara ute när en är fem år (Hur länge får en faktiskt vara ute??) med grannbarn i trädgården och i huset och så i trädgården igen, med barn lite här och lite dä men mest på Frans studsmatta. Med nyinflyttad igelkott som gillar tidiga mornar, med simskola på tisdagar och träffa kompisar helst varje dag. Med barn som rusar förbi en liten Vika och i farten ger henne en puss och utbrister "såg du mamma, hon skrattade när jag pratade med henne, såg du". Med Vika mitt i familjen. 

Ps, Jag har INTE rensat allt ogräs och trädgården är vacker men något övervuxen. Jag har vänt trädgårdslandet, planterat ut bönor, squash, morötter, tomat, solrosor, satt potatis och jag tror att det enda som kommer att klara sig är bönorna 

Hälsningar en med inte så gröna fingrar                              Ds

  

Hej. Vi har köpt hus med kullersten i trädgården. Det är ju vackert. Inte lika vackert när jag ligger med rumpan i vädret och rensar ogräs mellan stenarna. Inte så vackert. 
Återkommer när det är rensat. 

Vika

Hon äger mig, Jag gör det hon vill. och anpassar mig, 

Jag snusar bakom örat och tänker "äg mig så länge du vill, jag är din". 

Så får jag hennes suckar när jag plockar upp henne i min famn. Hennes suckar är mina. Våra.

Nu är det hon och jag. Vika och jag.